Hej hej. Jag är verkligen jätte dålig på att uppdatera nu jag vet, men vet inte riktigt vad jag ska skriva heller, som sakt, bara jobbet i tankarna just nu. Dagen har bara rullat på idag, men jag är inte trött så jag är inte direkt sugen på att försöka somna även om jag borde sova vid det här laget.. Kom att tänka på att igår när jag körde Silva så kom jag att tänka på att hon är så himla lik Kitty (hennes mor) och när jag tänkte på Kitty så började jag tänka på Tania (en av mina närmsta vänner som dog när hon skulle göra en hjärttransplation), jag kan fortfarande inte riktigt förstå att hon är borta.. Hur förstår man en sån sak? Och hur kommer man över det när man väl förståt det? Jag har förlorat nära förr som släktingar, men det har liksom vart tid för dom då och det har vart förståerligt direkt, men med Tania så kan jag inte förstå det.. Det känns som om hon fortfarande finns där ute nån stanns men jag vet inte vart. Den känslan är riktigt underlig.. Det som känns värst är att vi inte sågs speciellt mycket månaden innan hon åkte till sjukhuset, och jag var lite småsur på henne för det kändes som om hon glömde mig.. Sen fick jag sms dagen innan hon skulle åka in, hon sa att jag fick komma och hälsa på hur mycket jag ville, och det sa även hennes mamma lite senare, men det blev inte så.. En annan nära vän till mig som lärt känna Tania var där o hälsade på flera gånger när Tania låg o sov i sängen, jag frågade om jag kunde få numret till Tanias mamma så jag kunde fråga ifall jag kunde komma o hälsa på men min vän sa att hon nog inte orkar med fler personer springandes här.. Jag blev så arg och ledsen när jag läste det för det var mig Tania lärde känna först när hon flyttade hit och vi var så himla nära varandra och dom hade sakt att jag fick.. Den enda gången jag fick komma o hälsa på henne var dagen innan dom skulle stänga av maskinerna som höll igång hennes hjärta :/ Att se henne ligga där var det värsta jag någonsin sett och jag hoppas att jag slipper se nåt sånt igen.. Tänk er bästa vän ligga i ett rum på sjukhuset, hon var inte vaken o kroppen hölls igång av alla maskiner som satt på väggen bakom henne, hela hennes familj var där och dom var helt förtvivlade. Jag vill aldrig aldrig vara med om nåt sånt igen. Ville bara få ur mig det här för jag saknar henne så himla mycket..

Hoppas inte jag fått er jätte nere nu. Men jag ska nog ta o försöka sova nu,
upp tidigt imorrn igen.

Ha det så bra, puss